Hej Kära dagbok! 2009-02-21
Hej! Har jag varit borta länge? Jo det har jag. Varför? Det har hänt en del saker i livet som gjort att jag inte haft tid eller riktigt orkat att lägga ned min tid på att blogga. jag vill egentligen göra det väldigt ofta. Men som sagt. Livet vänder snabbt ibland.
För det första har jag ingen sambo längre, av orsaker jag inte kommer gå in på. För personligt att skriva om det här ute på intranätet känns det som. Men så är det. Tillbaka till ruta ett skrev patrik Isaksson en låt en gång. Ganska mycket så känns det som. Nu blev ni chockade allt. Jag med. Det är som det är. Ingen rolig situation är det i alla fall. Undrar ni vad som hänt så fråga mig inte. Jag orkar helt enkelt inte ta tag i det just nu. Respektera detta så är jag tacksam.
För det andra har jag jobbet 3.6 mil hemmifrån. Blir att köra mycket bil. Jobbar 100% så ja då kan ni räkna ut att jag blir upptagen mycket bara av det. Förresten har jag börjat joba helt på egen hand nu. Ingen "mentor" som står bakom mig längre. Nu står jag där ensam och ska själv kunna bedömma patienters hälsa och tillstånd. Ensam ska jag klara ge mediciner, dropp, sätta nål, sätta kateter, duka upp för en lumbalpunktion... osv... som ni hör är det MASSOR.
Hoppas nu att du vem du än är, vart du än är, har det bäst!
/H
För det första har jag ingen sambo längre, av orsaker jag inte kommer gå in på. För personligt att skriva om det här ute på intranätet känns det som. Men så är det. Tillbaka till ruta ett skrev patrik Isaksson en låt en gång. Ganska mycket så känns det som. Nu blev ni chockade allt. Jag med. Det är som det är. Ingen rolig situation är det i alla fall. Undrar ni vad som hänt så fråga mig inte. Jag orkar helt enkelt inte ta tag i det just nu. Respektera detta så är jag tacksam.
För det andra har jag jobbet 3.6 mil hemmifrån. Blir att köra mycket bil. Jobbar 100% så ja då kan ni räkna ut att jag blir upptagen mycket bara av det. Förresten har jag börjat joba helt på egen hand nu. Ingen "mentor" som står bakom mig längre. Nu står jag där ensam och ska själv kunna bedömma patienters hälsa och tillstånd. Ensam ska jag klara ge mediciner, dropp, sätta nål, sätta kateter, duka upp för en lumbalpunktion... osv... som ni hör är det MASSOR.
Hoppas nu att du vem du än är, vart du än är, har det bäst!
/H
