jema84

I dag har jag varit ledig. Ganska skönt. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig näst intill uttråkad. Har inte gjort så mycket i dag, lagat pannkaka som förövrigt var hemskt god. Pluggat något. Men annars har jag inte gjort ett jota känns det som.

Fast jag har inget att vara olycklig eller deprimerad av. Jag har ju allt en människa kan önska sig förutom lite mera pengar kanske.

Jag börjar endå inse vikten av att vara älskad, hur viktigt det är. Det gör att hela livet blir så mycket enklare. Alla bekymmer finns liksom inte kvar. Man kan andas "ren" luft. Bara njuta av stunden.

Jag inser för varje dag som går att jag verkligen hittat den "rätta" killen i mitt liv. Det känns helt underbart! Men jag har den där rädslan att förlora honom. Eller att man inte känner sig tillräcklig. Duger jag åt honom. Han intygar för mig att jag gör det. Men min rädsla finns endå där. Jag vill så himla gärna att vi ska kunna ha en framtid. Men jag knyter min näve tar ett djupt andetag och tänker inte låta mig skrämmas bort eller bli för rädd. Jag är här för att stanna! (I din famn).

Simon, det är ett timglas som bara rinner, det finns inget att förstå när himlen och blodrödo brinner , eller natten som tränger sig på. Å jag drömer så kontsigt igen Simon håll mig hårt!! För skakar av all denna meninglöshet, jag förstår bara det som är vårt.
Det måste komma något bra ur allt, det måste växa någoting under alla lister, alla bingon alla tävlingar. Alla steg tillbaka, res mig upp, ge mig lust att hänga på, jag ska värma dig Simon jag ska lyssna och förstå. För trotts all tomhet trotts det timglas som sliter i oss... ska vi hitta en väg en då, hitta en plats endå, hitta ett hem VI två. ....

puss och kram och nyp i stjärten