jema84

I dag har man minsan varit duktig..:D Städat, tvättat....Har ett par funderingar. Hur lika en annan människa kan man bli?  De senaste dagarna har jag bekantat mig med en kille jag tycker är otroligt lik mig på många sätt, på många bra sätt tycker jag. Är det så det ska vara? Har man hittat den man letar efter då? Det där pirret, känslorna, längtan allt finns där. Är jag rädd? Kan denna människa som är så lik mig såra mig? Kan han älska mig?
För många frågor med för få svar. Men jag har inte på länge kännt att en människa kan göra ett sånt stort intryck på mig som han har gjort. Då har jag aldrig träffat honom. Jag kanske håller på att bli knäpp.

Jag tror på ödet. Det måste finnas en mening att vi lärt känna varrandra,det bara måste det.
I bland tror jag att vissa saker bara är menade att hända, jag tror att så är det i denna situation.

Jag är nästan 100% säker att jag hittat min "soulmate". 

Ska jag våga?
Ska jag springa?
Ska jag ta chansen?
Ska jag ........?

Den som lever får se...



Ha en trevlig dag!  Kram / Henrik