Hej kära dagbok! 2007-09-09

image13

Då ska jag jag försöka sammanfatta gårdagen, eftersom jag inte riktigt var kapabel att göra det i går.
I går låna jag ut pengar till min kompis. Hoppas jag får återse dem. Det var en rätt "trist" dag i går. Jag gjorde inte så himla mycket. I alla fall inte förrens på kvällen. Jag var bjuden till Annie och hennes kille på inflyttningsfest! Jag bestämmde mig för att gå, men det satt rätt långt inne. Dels var jag lite sliten efter min och Helenas fredag, och sedan var jag nog lite halvdeppig eller nått. Men jag kom tll festen, uppfräschad och redo! haha Lite för redo kanske. Fyra timmar senare var jag skapligt packad, hade blivit assentimental och helt sjuk i huvudet. Jag kan ju bara konstatera att jag fan inte har hög toleransnivå på spriten. Två groggar två båldrinkar, sedan var jag husets vingligaste man! Talet var så obegripligt att en grobian nog hade förstått mig bättre. Nej kort och gott , det blev för mycket.
Hur sjutton reder man ut det här då? För det första så såg mina snälla klasskompisar till att jag fick vatten istället för sprit. Jag ringde Helena och skrek ut min ångest att jag ville hem. Fyrtiofem minuter skulle det ta. Ja ja, tänkte jag, bara att lida ut. Så jag satt mig i något hörn och sedan ringde jag Robin! Hur han orkade lyssna på mitt slöddrande och min helt sanslösa sentimentala smörja, det låter jag honom få svara på. Ska jag vara ärlig så är inte hela samtalet ihågkommet. Några viktiga punkter som togs upp kommer jag i håg.
Efter samtalet så leds jag ut till en väntande Helena. Jag tror både Helena och mina klasskompisar var lite oroliga. haha. Jag fattar ärligt inte vad jag höll på med. Någon blandning av tristess blandat med alkohol och självömkan typ. Fyfan vad patetisk man kan vara. Men jag tror att det även i denna situation är viktigt att kunna vara den man är. Eller i alla fall den man blir. Hem kom jag ( tackar Helena och mina kamrater för det), jag kom även i säng och så småningom sommande jag med.


Vaknar i dag med att telefonen ringer. Jag svara halvt slöddrande och helt frånvarande. Sjuk huvudvärk har jag också. " Ja , det är Henrik...."   " Hej, det här var från radiotjönst i Kiruna, bla bla bla bla bla bla, jag skickar papper till dig."  jaja, tänkte jag. . Jag tackar för samtalet och lägger på. Sedan slår det mig... Va fan gjorde jag? Bad jag just nu någon från Kiruna att skicka hit papper så att JAG ska betala TV-Liscensen!! Fan! Nu måste jag börja betala TV-Liscensen! Herre gud! jag är fan inte klok. Arg, trött och något bakis slänger jag ned huvudet på kudden igen... Låt mig dö... Inte den starten på dagen man kanske hade velat haft.
Resten av dagen fördriver jag med att störa grannarna med att poppa så högt och mycket musik jag bara kan. Fan orkar  ju ingenting i dag. Disken står, Lägenheten ser allt värre ut. Kan ju tänka mig min mormors blick om hon skulle komma hit nu. Geezz... Den hade inte varit av denna värld. Hungrig som en antilop är jag också. Men får jag för mig att laga något då? Inte alls... Jag orkar inget mer än att ringa Helena och se till att få äta! Jag väcker henne och hon ber att få återkomma om några timmar. Jag fortsätter mina tristess med att spela mananger ett fotbollsspel på PS2. Slutligen kommer hon och vi åker ned till stan.
Vi bestämmer oss för att äta på "Hong Kong" en fin kina restaurang mitt i stan. När maten hade kommit så slevar jag bara på min portion och Helena bara tittar på mig! "Du är fan inte klok, fan vad du kladdar" Det är jag i mitt esse. Jag orkar inte bry mig i dag, ingenting alls! Vi avnjuter maten och jag känner endå att mitt humör börjar bli bättre. Jag hade ebställt efterrätt. "Annanas med glass", eller jag trodde det var det i alla fall. Kommer in en "riktig" annans som är urgröpt och där i var det glass. haha Jag hade bara att stort i-landsproblem och det var att få av hatten! hahha Fysjutton vad vi garva. Jag fick inte av hatten. Helena tog annansen under bordet och fick till slut av hatten! jadu, den kosta femtio kronor så det var det väl värt!? haha Roligt hade vi i alla fall.
Det som endå fick mig på bra humör (förutom Helenas trevliga sällskap, som alltid!) var när jag fick min lyckokaka!
Jag menar jag tror inte på sånt shit. Men gud vad rätt den lyckokakan hade! 
"Your path is hard, but will be amply rewarding" vilket betyder fritt översatt av mig...

Din väg är hård, men kommer att rikligt belöna dig!

Engelskt uppslagsord
amply
Svensk översättning
mer än nog, rikligt, drygt (adverb)


Just nu går jag igenom en jobbig vandring. Där vägen är hård, osäker och många gånger tuff. Men jag tror på mig själv och på dem som jag älskar att jag kommer  resa mig. För någonstans där "framme" måste även min belöning vara. I vilken form eller på vilket sätt belöningen kommer till mig, det vet jag inte. Jag vet bara att jag någonstans kommer att finna den sanna lyckan. Vad vet jag, den kanske just nu stirrar mig rakt i nyllet. I bland måste man lyfta blicken för att se. Lyckan kan vara närmare än du tror!

Godnatt!

" i am a soldier fighting in a battle to be free once more, yeeaa! That´s worth fighting for!

Kommentarer
Postat av: Eula

Var hälsad Henke den store! Jag såg att det var ont om kommentarer så jag tänkte att jag kluddar väl ner något. TV-licens förresten, jag gjorde samma misstag. Så nu har jag betalat TV-licens i två år. :'( Ha det gött.

2007-09-10 @ 14:11:25
URL: http://eula.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0