Hej kära dagbok! 2007-09-24

Då var det dax att sammanfatta denna dag! Måndagar är på något vis lite sega tycker jag. Säkert bara en hallucination, men jag tycker det. I dag har jag varit i skolan en heldag. haft massa lektioner som förberedande inför praktiken som jag ska börja med på onsdag. Ska parktisera på avd. 64 på centrallassarettet i Västerås. Det är en barn avdelning alltså barn från 0-18 år. Ska bli hur kul som helst! Jag får även "hoscpitera" på avd. 69 ett par dagar där jag själv låg för snart 23 år sedan.. haha fy vad läskigt! hur som haver så ser jag väldigt mycket fram emot att få börja min praktik.

I kväll så ringde jag hit Helena för en filmkväll! Jag tyckte det var dax att inviga sofforna:P ... haha
Vi valde helt klart en bra film. Jag tyckte mycket om den! Mr. Beans semester. HAHAHA fy sjutton vad jag (ibland) kan identifiera mig själv med Mr. Bean! För jag kan vara precis lika disträ och klumpig som honom! HAHA Vi skratta mycket i kväll. Jag tyckte det var himla mysigt och något jag gärna gör om.



Förut fanns inte något så fantastiskt som vänner för mig
det var något som andra hade, inte jag...
Kanske det berodde på att jag var annorlunda klädd eller något annat som dessa personer störde sig på.
Jag var nog en liten enstöring som hellre följde än bestämde själv, det var enklast så...
Oftast blev jag lämnad ifred när jag satt i min vrå och pysslade eller ritade men inte alltid.
De gånger var det som svårast...
När de stora monstren till pojkar kom fram till mig och rev sönder det som jag nyss skapat,
då rann tårarna helt stilla
fast jag försökte att inte visa att jag blev ledsen
för det blev ju bara värre då och det visste jag ju redan,
men ändå rann tårarna
till alla pojkarnas lycka...
Det är först nu som jag kan förstå deras agerande för senare i livet får jag reda på att pojkarnas själar var så söndertrasade att de behövde få känna att det var dem som hade kontrollen över situationen och den kontrollen gick ut över mig...
Men nu förstör ingen det som jag skapar,
för nu har jag vuxit,
fått det där fantastiska som vänner,
lärt mig att säga det där lilla ordet nej och verkligen mena det och att bli respekterad för det.
Nu går inte en dag utan att jag upptäcker att jag inte behöver vara den som följer andra längre, utan kan gå min egen väg. Våga vara annorlunda och inte följa massan, att våga vilja följa mina egna drömmar".

Det uppvaknande jaget är redo för världen!

Godnatt! Sov så gott..:D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0