jema84

I dag har varit en dag i sorgens tecken. Inte för mig, men för några i min närhet. Hur fan kan samhället vara så jävla missanpassat för vissa männsikor. psykvården är PSYK, det kan jag konstatera i alla fall.  Hur man sedan kan välja gud framför en annan mäniska har jag också svårt att befatta mig med.
Men vem fan är jag?
En uppblåst gay blondin som inte fattar något. Är det så? Eller är detta samhället helt sjukt?

Jag är upprörd, ja det kanske du redan har noterat. Jag är jäkligt förbannad.
Behöver man hjälp så ska man sjutton få det också.

Som sagt jag får nöja mig med att bli sjuksköterska och göra så gott jag kan. Men i bland blir jag så förbannad över hur mycket samhället sviker andra männsikor. Det finns en gräns och jag har nått den nu.

Ska samhället bara skita i alla männsikor som mår dåligt, då vill jag fan inte vara med.
Har stött på så många unga killar, männsikor som så himla mycket bara behöver någon att dela sina tankar med. Få lite bekräftelse.
- Du duger som du är.
- Du är ÄLSKAD för den du är.
- Ingen är perfekt, inte du och inte jag heller.