jema84

Kan man såra någon genom att vara den man är? I kväll känns det som jag verkligen, verkligen har gjort det.
För i ögonblicket jag säger: Jag är homosexuell. Så förändrar jag inte bara en människas livsvärld och livsåskådning. Utan hela den personens uppfattning om mig. Fast sammtidigt är jag ju den jag alltid varit och är.
Jag känner mig så elak och grym ibland. Men samtidigt skulle jag inte kunna leva med mig själv om jag inte fick leva mitt liv som den jag är.
Men att vara homosexuell är väl inte så svårt i dagens samhälle? Eller?
Nej det är det inte. Men jag finner det oerhört svårt att veta att jag har sårat någon fast jag helst av allt aldrig skulle vilja göra det.
Varför gör det ont i mig? Är det för jag vet att jag gjort någon illa? Eller är det bara att jag är så himla rädd att förlora denna vän  att jag inte vet vad jag skulle ta mig till om så blev fallet.

Jag känner mig sorgsen. Varför? Jo, för jag vet, att bara genom att vara den jag är så har jag gort en annan människa illa.
Samtidigt vore den värsta synden att inte vara ärlig framförallt mot sig själv och mot sina vänner. Att inte tycka om sig själv är också en synd. Att hata en annan.
Man kan faktiskt vara hatad av andra männsikor. Likväl som man inte kan vara älskad av alla.

Jag vill vara älskad av alla.
Jag vill vara omtyckt.

Jag vet att min vän gör precis det som jag nämner ovan. (älskar mig som vän och gillar mig) Men i dennes ögon förblir jag aldrig den jag en gång var. Det är en sanning som svider.


If you can depend
On certainty
Count it out and weigh it up again
You can be sure
You've reached the end
And still you don't feel

Do you know you're beautiful

If you can ignore
What you've become
Take it out and see it die again
You can be here
So who's a friend
And still you don't feel

Do you know you're beautiful

Yes you are

Innermost thoughts
Will be understood
And you can have all you need

Do you know you're beautiful
Do you know you're beautiful
Do you know you're beautiful
You are, yes you are, yes you are

Yes, you are