jema84

I går var det 1 månad sedan jag förlorade en vän. Det har inte riktigt kommit till mig än att han inte finns. Men någonstans inom mig vet jag att det är så. Livet rullar på, livet går trotts allt vidare. Eller? Kan det verkligen vara så? Hur det än är kommer jag alltid minnas det ljusa och det goda med honom.

I övrigt har jag nu blivit sambo med Simon..:) Han flyttade in hos mig. Det har gått bra, känns som att det tar en tid att anpassa sig, men när väl det är över bör det inte vara några problem.
Det händer alltid saker i mitt liv änns det som. I förrgår blev två av mina vänner rånade under pistolhot på MAX hamburgerestaurang. Vad är det som händer med samället? Nu grep de en blott 20 åring och hans vän. tidigare samma dag rånade en 18 och 19 åring Coop Extra här i Västerås. Gemensamt med alla fyra var att det var unga killar med drogproblem. När jag hör något liknande blir jag riktigt rädd. Min lilebror har utan problem sagt att en del utav hans vänner knarkar. Kanske inte Heroin men hasch osv. Man måste inse att droger inte är att leka med. Se vad det gjorde med dessa grabbar. Det behöver inte vara så.

Ta väl han dom er där ute och keep it drogfritt!!!

/ Henrik